När Odin kom till världen

Tänkte jag skulle berätta lite om när Odin kom till världen. Marko kommer också skriva en förlossningsberättelse som jag vet kommer vara längre och med mer detaljer.

I ett tidigare inlägg berättade jag om vattnet som gick hos barnmorskan och vår tripp till Nyköping på måndagskvällen den 14e. Ctg kurvan visade ingenting så kl 22 fick vi återvända hem igen , men vi fick en ny tid morgonen därpå kl 9. Natten gick och jag sov lite dåligt pga vattnet som rann mest hela tiden, men inga värkar. Kl 7 bestämde jag mig för att ringa förlossningen för jag hade ingen lust att åka fram och tillbaka igen till Nyköping så tidigt på morgonen. Kl 11 skulle vi vara där iallafall. Jag gick efter det och la mig och skulle försöka sova ett par timmar, men tji fick jag.
7.30 drog värkarna igång med dunder och brak. Det gjorde så ont så jag visste inte vart jag skulle ta vägen, bara låg och vred mig i sängen. Strax efter de kom illamåendet och jag satt på toa och kände för att både kissa och bajsa på samma gång samtidigt som jag spydde i handfatet. Underbart...haha. En timme senare satt vi i bilen på väg till Nyköping och det var den mest tysta resan vi gjort. Jag var mest fokuserad på att andas genom varje värk (trots förkylningen) och Marko koncentrerad på att komma fram så snabbt som möjligt. Tänkte då också på det man lärt sig tex att det skulle vara regelbundna värkar i 2 timmar innan man åkte iväg. Aldrig...jag dör ju snart var väl min slutsats av det. haha. Väl framme vid parkeringen tog det mig 3 onda värkar tills vi äntligen var uppe på förlossningen på plan 5 och jag ville bara spy så ont gjorde det. Förlossningsrum 68 (de blå rummet) blev vårt och väl därinne gick allt väldigt fort. Jag fick byta om och lägga mig i sängen och de kopplade på ctg kurva och bebis mådde bra och värkarna fortsatte fint. Kl är nu ca 10 och en inre undersökning visade att livmodertappen utplånats och jag var öppen 3 cm. Värkarna fortsatte och lustgasen blev min vän en tid framöver. Som jag iofs inte tyckte om särskilt mycket då jag släppte taget om den när värken var som värst och sa istället -AJ!
Kl blev ca 10.30 och jag var öppen 5 cm och runt 11 öppen 7 cm och det tryckte på nedåt ordentligt. Marko meddelade bm om trycket nedåt hela tiden och det uppskattades av mig för bm verkade inte fatta hur fort öppnings skedet gick. Jag ville redan börja krysta. 11.45 var jag helt öppen och krystvärkarna satte igång på riktigt. Pga det snabba öppningsförloppet så blev värkarna korta och jag fick värkstimulerande dropp. Det blev inte så mycket bättre så en bm fick komma in och trycka på min mage när jag krysta. Inte så mycket bättre de heller så Dr Obeid fick komma in och trycka på ännu hårdare. Marko gav mig vatten och fanns vid min sida hela tiden. Gav mig lite pepp genom att berätta att huvudet faktiskt syntes nu och bebis hade mycket mörkt hår. Inte långt kvar nu tänkte jag. Det är bara att gilla läget och trycka på så jag får se vem som gömt sig därinne magen. Det kändes verkligen som jag hade en fotboll mellan bena och det ville jag inte känna längre. De ökade sedan dosen med syntocinon (värkstimulerande) och Kl 13.06 kom han äntligen ut. Finaste Odin kom till världen en solig tidig em. 3970 g och 51 cm och den vackraste bebis jag någonsin sett. Jag såg aldrig om det var en pojke eller flicka och frågade då Marko om han sett vad det blev. -Ja, svarade han och log. Sen inget mer och jag tänkte...jaha..ska jag behöva fråga vad det blev också eller ska han berätta. Jag frågade tillslut och han gjorde tummen upp. Varför tummen for upp vet han inte men han sa sen att det blev en pojke. När han låg på mitt bröst frågade jag om Marko tyckte det var en Odin som kommit och det tyckte han absolut.
Allt kändes jättebra och det var nog den bästa stunden i mitt liv när Odin låg på bröstet.
Efter 5-10 minuter var det dags att krysta fram moderkakan och sen gick det utför. Den kom ut men var inte hel. Min livmoder ville därav inte dra ihop sig och jag blödde massor. Bm tröck på min mage och blodet bara forsa ut. Jag hörde att hon ropa på läkare och hon skrek -Hon blöder här. Jag fattade inte först att det var mig hon pratade om, men så var det. 20 min efter Odins födelse så var jag på väg till operation. Odin blev överlämnad till Marko som blev stående där i förlossningsrummet alldeles ensam. Måste vart så jobbigt för han. Han visste ju inte vad det var frågan om. Många hemska tankar hann snurra runt i hans huvud innan det kom in bm och gav tröst och pratade med han. De vägde och mätte Odin och tog lite kort. 2 timmar senare vaknade jag upp efter operationen och jag har aldrig känt mig så svag. I narkosen drömde jag att jag var en hitta Nemo fisk och det var så jobbigt att leva i vatten. Haha. Min kropp kändes som den vägde ett ton och jag kunde knappt röra mig, knappt få upp ögonen. En läkare kom fram och förklarade att de stoppat blödningen och att allt såg fint ut. Jag hade förlorat 2 l blod, men jag fick igen det. Jag frågade efter Marko och Odin och de fick komma till mig på en gång. I en timme låg jag och pratade med 3 Marko och 3 Odin...haha...mina ögon hängde inte riktigt me.
Kl 18 ungefär fick vi komma upp till bb avdelningen och till ett eget rum. De satte kateter och kollade så jag inte blödde ovanligt mycke. Jag fick Odin på bröstet igen och har aldrig känt mig så lycklig och "misshandlad" på samma gång. Det var kämpiga 3 dygn vi hade framför oss på BB.

Idag är det 10 dagar sen Odin kom till världen och han har gjort mig och Marko till världens lyckligaste föräldrar.