Bussen gick kl 12.20 och efter ett korvstopp var vi framme vid Birkaterminalen. Där tog vi nåt att dricka framtill dess att vi fick kliva på båten. Efter en liten stunds väntan fick vi våra hytter. Några på däck 8 andra på däck 9.
Hungriga samlades vi utanför Buffé-restaurangen där vi bokat långbord (som dock saknade en plats, men men de löste sig). Alla åt och drack o drack och åt. Jag åt allt från potatisgratäng, kött, sås, korv, köttbullar, spaghetti och köttfärsås till pannkakor, frukt, ost och kex. Herregud!
Resten av kvällen bjöd på drinkar, sång, dans, skratt, spel och lite mer drinkar och skratt på dansgolvet. Både en och två herrar fattade tycke för pelarna som fanns på både däck 5 och 10. Haha. Kungen på dansgolvet var nog Tim, följt av Hugo och Marko. Eller va det kanske Legogubben? Haha. Annars var det nog jag, Mari och Ulrika som dansade mest. Jo, det var ju fler uppe och dansade inne på småtimmarna. Hehe.
Discot på däck 5 stängde väl 2.30 och då gick ungefär hälften och la sig. Vi andra fortsatte till 5 ca. Hugos klocka var visserligen 5.30 vid ett tillfälle. Men han körde finsk tid. Haha.
Vi slängde i oss lite nattmat och köttbullar flög från höger till vänster. Hugo fick precis veta vad rödbetssallad var och att han inte tyckte om det. Det var så äckligt att han sen frågade halva båten om dom gillade det. Haha.
Dagen efter var lite lugnare, med frukost, musikquiz. Lite taxfree-shopping och spel på maskinerna som jag tror Tim var den enda som gick plus på. Haha. Lugn och skön dag alltså och sedan var det dags att kliva av båten och kliva på bussen hem. Jag sov i princip hela vägen. Gött.
Nu måste jag ju berätta om morgonen i hytten. Jag vaknade och tittade på Markos mobil som stod på 11.34. Oj halv tolv, tänkte jag och försökte vakna till liv. Gick efter en stund upp på toa och kikade på MIN mobil som då stod på 10.51. Vafaan??? finsk tid? svensk tid? Snurrig i hela huvudet!
Marko vaknade och upptäckte då att hans silverbricka på halsbandet var borta. Å nej! Den fick han i present av mig för många år sen. Den kunde ju ligga vart som helst, så som vi for runt på båten och hoppade på dansgolvet.
Helt plötsligt ser jag nåt glimma på Markos rygg. Hahaha. Japp, jag hade sett rätt. Den satt fastklistrad på hans rygg. Hahaha. Vad vi skrattade!!! Helt otroligt!
Men historien med brickan slutar inte där, tyvärr. När vi kom hem fanns den inte någonstans. Borta IGEN. Jag kom på den briljanta idén att maila "lost and found på Birka" typ.
Hör och häpna, dom hade hittat den och redan nästa dag fanns den i ett kuvert i brevlådan. TACK birka för det!
meeen framförallt stort TACK till alla som följde med på kryssningen! Så jäkla kul. Jag har redan börjat klura på nästa års partykryssning! Puss o kram till er alla ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar